onsdag 9 april 2014

Ufffff...



Tindra har kvar alla barbiekläder jag gjort. =)

Här skulle vara ett mönster men jag orkar inte just nu.... =,(

För några få veckor sen brakade jag ordentligt. Håller på att försöka få näsan över vattenytan men det lär ta tid innan det kommer ovan rejält som jag vill. Något slog undan benen på mig rejält och det blev väl droppen antar jag. Sen har det hänt en massa andra tråkigheter och som inte det vore nog så planerade jag en resa till Sundsvall förra veckan för att stanna några veckor.
Den första april kom ett dråpslag till då min lillebror hamnade i respirator.  Han har tyvärr fått en stroke till och den har tagit hela andra sidan mot för förra gången. Han har nyligen slängt kryckan o klarade sig fint med en arm men nu har det tagit som sagt på andra sidan och börja om från noll...
Inte en rörelse och inget tal. Igår blev det komplikationer och han är nu åter i respirator. Sjukt jobbigt allting är nu bara, det kan jag lugnt säga utan att överdriva. 

Så förra veckan tidigare lade jag resan och drog uppåt men jag fick börja med att åka till däckfirman o byta alla däck =(. Pyspunka o nåt hål... kl tolv kom jag iväg. Det är drygt o köra 52 mil med min dumma kropp och jag kunde bara stanna till en gång eftersom jag fick så fruktansvärt ont av att kliva ur o i så jag råkade stanna på världens snuskigaste mack. Fy tusan, jo visst tog jag kort för det var det äckligaste jag sett. Orkar inte fibbla med det just nu men för o göra en lång historia kort så kan jag numera stå och kissa ;*) Ja lite sjuk humor kom de nu. När jag kom fram efter ganska precis 5 timmar och 50 minuter kunde jag knappt stå på benen så Johanna fick hjälpa mig lite.Vi fick in alla grejer o sen la jag mig o dödde en stund...

In o packa upp o sen lugna sig några minuter, heja på barnbarnen som blev glada och vilda.. Jaaa mormor äntligen... kramar haglade en stund och varmt kändes det i hela kroppen.  Något jag behöver mycket just nu.

Hälsade på lillebror o han grät när han såg mig... guuud vad jobbigt det var men skönt att han såg mig... så tre ggr hann jag hälsa på honom sen pajade bromsarna på min bil????? men What??? Liksom inte precis det jag behöver just nu tänkte jag. Jag var på väg upp till sjukhuset när de hände och... jaaa... Han som brukar hjälpa mig med bilen ligger på sjukhuset men det finns en till bror som jag ringde så han skulle komma förbi dan efter o kika. Det blev ingen tripp till sjukan o jag parkerade igen och gick in till dottern igen. Hon som varit så glad över att få låna bil hit och dit nu några dagar =( Det är konstigt att ingenting kan få gå lätt nån gång... Så på natten efter att ha sovit hela två timmar. Hårresande mycket...eller inte... vaknar jag o hostar o hostar...känner mig febrig och sjuk som en tok. Uppe o vankar av o han och hostar vidare. Somnar några få timmar på morronsidan. Inte klokt men det känns som att det går troll i allting jag företar mig nu bara. Vrålförkyld kan jag inte precis åka in på IVA, kam inte ställa till så brorsan blir förkyld o får ännu mer emot sig. Sätter mig o gråter o funderar. 

Min andra bror kom o kollade bilen o det har blivit nån läcka och han fyllde på bromsolja. Han sa att jag kunde köra om jag pumpbromsar... kul... Med extra olja bestämde jag mig för att ta mig hemåt. Bilen måste fixas o jag känner nu att hostan satt sig så jag kommer behöva penicillin igen. Haft feber i flera dagar och hostan tar livet av mig just nu. Huvudet spränger och här sitter jag o skriver... 

Jag har grejer o lägga upp men lovar inte något nu. Lär inte kunna sova inatt så kanske jag försöker ändå men bara om jag orkar. Annars kommer det när de kommer. Hur som helst så ska jag upp till hemmaplan så fort jag kan igen o helst fortare om det går. Tappat rösten helt nu o ska gå o ta morfinhostmedicin o se om jag får sova lite sen. Ville skriva först för jag skakar så av den =/

Kram
Carina

5 kommentarer:

Pixi sa...

Nämen jisses vad det händer saker här,ledsen för dig o din bror skull att han är så dålig men han verkar vara en kämpe och du visar ditt stöd starkt men du får oxå vara rädd om dej så kurera dej nu ordentligt och åk upp i lugn o ro istället.. sänder dej styrkekramar Carina! Kraaaaaaaaaamar om <3

Anonym sa...

Du behöver visst en massa kramar så du får det här också!
/ Kikki (kikkialv)

Unknown sa...

Stackars dig, allt det elände.... Men du är inte ensam, vi är nog många som tänker på dig. Ska hålla tummarna för att det kommer att vända för er alla och bara gå framåt. Ljuset har ju kommit och lite värme också, i alla fall här nere i Skåne.

Stressa inte med något försök bara att bli friska allihop.

Kram Monica

Carina sa...

Tack Pixi, Kikki och Monica <3<3<3

Eva sa...

Ja jag säger då det, allt händer dig på en och samma gång.Hoppas att det ordnar sig för dig inom en snar framtid, och framför allt att det går bra för din bror som än en gång mött motgång. Ta hand om dig Carina/ Kramar från mig